Hittade dessa bilder i mobilen igår kväll från semestern i Sälen i april i år. Tusan, vad det var underbart. Jag och Pillan gled i backarna i vårat eget tempo och stannade och solade mellan varven. I liften snackade vi skit, njöt av ledigheten och garvade åt barn som ramlade i backen under oss. (Vi spottade Carina Berg och Kristian Luuk strax innan bilderna på oss togs, dem såg väderbitna men gulliga ut). Jag gillar att åka skidor, och särskilt med Pernilla för hon vill åka ungefär lika fort (a.k.a sakta) som mig. Vad är grejen med svarta backar liksom? Dödsångesten? För det får jag när jag ramlar, dödsångest. Jag är mer av en livsnjutare än en äventyrare, det är konstaterat.