Min hemstad kan faktiskt vara såhär underbar ibland, trots att man tror att man känner till varenda liten stig och ibland blir trött på det och vill se nya platser, så kommer Västerås alltid att vara hemma. Jag trivs här. Tur att man kan resa vart man vill och sedan återvända hem om man känner för det.


Skön promenad denna sommarkväll. Fem kilometer i skogen med en liten avstickare till vattnet så att Disa fick bada.


Haha, vem tror ni är snabbast?







Syrran skrek högst under promenaden (hon trampade nästan på en snok, men herregud jag trodde minst att hon hade tappat en kroppsdel eller flera). Och hon kläckte dessutom den mest intelligenta kommentaren under kvällen. Vi kom runt ett krön och hon liksom visk-piper fram "Hanna, shit, kolla, en, en, en giraff...?!"


Nja, knappast i Västmanlands skogar va?! Alltså, ETT RÅDJUR. Jag skrattade nästan så att jag kissade på mig. Umgås ett dygn med min syster om ni törs så skulle ni inse hur rolig hon är (om ni inte redan gjort det). Dold humorist och komiker skulle jag nog kalla henne... Man ser det inte på ytan haha.


Två systrar, likadana skor. Bästa vänner för livet.