Det är galet med Mälarfestival mitt i city. Jag skulle bara till systemet efter jobbet och höll på att bli dödad både en och två gånger. Påkörd av barnvagnar, nedsprungen av tonåringar i shorts och insmetad i sockervadd. Dessutom var det en hord av människor som drog sig i strömmar mot stånden med langos och donuts. Tänkte försöka hitta något kul att ha på mig imorrn kväll men det får fan vänta. Jag orkar inte trängas mer, eller hamna bakom en tant med rollator som rör sig i snigelfart. När man bara vill hem efter jobbet och stöter på motstånd då kan man fan bli bitter. Fast lite mysigt är det ju med folkfest också. Ska kika ner något i helgen när jag har rikligt med mat i magen och inte är så bitter.


 Den här gulliga tjejen kom till jobbet idag och hämtade Disa och tog med henne hem. Hon ställde upp och var lite hundvakt på semestern så att Disa skulle slippa sitta i hagen hela dagen. (Oj, där fick jag till ett rim). Sen åkte dom hem och lekte med Tessans katter.

När jag väl lyckats med konststycket att inhandla en flaska vin kom Tessan och hämtade mig på stan och så åkte vi hem hit. Vi satt oss i solen på balkongen och pratade om livet.


 Jag slängde ihop detta för jag blev så sugen! Somrigt!


 Och sen blev jag såhär glad av allt socker!


 Och det blev Tessan också!

Nu ska jag fixa lite kvällsmat här tror jag. Baby är på träning och Tessan skulle möta upp sin syrra så det är ensamt och trist och tyst. Men jag ska istället njuta av ensamheten så länge den varar. Och det är ju skönt med tystnad ibland, eller hur? Allting har två sidor.

Hej sålänge!