Det värsta med att vara blond brunett är att cirkus var fjärde vecka börjar jag likna skalle-per och ser flintskallig ut. Mitt hår växer galet snabbt och så fort det växt någon centimeter så förvandlar dem blonda rötterna mig till en flintskallig person. Jag ser sjukt tunnhårig ut. Så jag är väldigt lyckligt lottad som har en syster som ställer upp varje månad och ger mig tillbaka mitt hår. Vi leker hårfrisör i en halvtimme och vips så blir jag snygg igen. Jag är så dålig att jag inte kan göra det själv nämligen, för det slutar alltid med att hela min överkropp blir brun. Och det känns lite överdrivet. Så det är tur att hon finns den där Frida. Inte bara som hårfrisör. Utan även som en bästis. Det finns ingen jag kan släppa loss med såsom Frida. Hon ser ALLT hos mig, alla mina sidor, ibland kallar hon mig Hitler, och jag henne för något annat ofördelaktigt, men vi har en grym systerkärlek innerst inne. Och på lördag kanske hon ska följa med mig ut och dansa. Det kan bli show.


Vi ser såhär coola ut när vi leker frisör. Ungefär som när man var sex år och tyckte att det var skitkul.


Sedan åt vi kvällsmat. Lite kyckling, lite potatis, lite oboy och lite mackor. Konstig blandning, men jag var sugen på lite av allt. 

Efter det gasade jag hem i full fart och hade ännu en visning på lägenheten.


Alla blonda hårstrån är bortschasade för denna gång.

Nu sitter jag här och inser att det är dags att hasta i säng. Imorrn är en ny dag, en ny tidig morgon och mera jobb. Men FREDAG. Och efter jobbet ska jag fika.

Så suss gott alla så "ses" vi imorrn.