...släppa iväg syrran långt neråt i landet för att bo borta i ett helt år. Inte Disa heller, hon har svansat efter Frida dem senaste dagarna precis som om hon känner på sig att det är bäst att passa på. Och passat på har vi gjort, igår åt vi sushi, ost och kex och drack en massa vin. Känslorna flödade kan man väl säga och vi avslutade på stan. Samtidigt är jag ju såklart glad för hennes skull, nu ska hon få börja på sin utbildning och göra det hon tycker är allra roligast. Jag är stolt också. När saknaden blir för stor får jag väl packa in mig och köra dem sex timmarna till skolan. Ja, och ett år går ju fort... HEJA Frida!

Ikväll har jag tröstshoppat.



Dem här. Och massa snygga saker från HOME...